fredag 31 maj 2013

Savennières x 2

Coulée de Serrant 2013-05-26
 I söndags så gjorde regnet ett kort uppehåll och vi fick en riktigt härlig dag. Ett kort ögonblick så kunde man nästan tro att sommaren var här. Vi ägnade en stor del av dagen åt att gå en organiserad promenad genom Savennieres. Begreppet randonée är nog känt av många, väldigt vanligt och populärt här i krokarna,  men för oss var det premiär. Trots vissa farhågor, att gå på led med andra vuxna på organiserad utflykt kanske inte kändes helt givet, så hade vi en fin promenad. Fint väder som sagt, och omgivningarna runt Savennières är otroligt vackra. Vi strövade, trots våra farhågor, i relativ enskildhet genom många av de mest namnkunniga vingårdana. Dagen till ära så var det öppna grindar och snitslad bana genom både Coulée de Serrant och Roche aux Moins, de två egna "sub"AOC som finns i Savènnieres. Helt i linje med vår syn på livet och i relation till den fysiska insats som krävdes så kändes det helt rätt att byta ut sportdryck och powerbars mot ett glas Savennière och helstekt gris vid matkontrollen efter fullbordad tur. Detta leder mig osökt in på två nyligen druckna viner från området. Gemensamt för båda är en något lättare och slankare stil samt att de är högst njutbara redan nu, några noteringar kommer här:

Savennières 2011, Clément Baraut

Ganska typisk och fin Chenin Blanc. Lite mindre typisk Savennieres. Känns väldigt tillgänglig redan nu, lite rundare och utvecklad. Fin balans, lite fruktigare med mandel, honung och en lite gräsig doft. Dag 2 så är mineral och sten mer framträdande. Riktigt bra, vi gillar det här.
Clément som vi träffade för första gången för några veckor sedan på en vinmässa med Angevins verkar vara en mycket sympatisk man. Han har jobbat med flera vinproducenter runt om i Frankrike, varit vinmakare i Bordeaux och där främst jobbat med söta viner i Suternes. Men sedan 1989 så har han slagit sig ner i Anjou och jobbar idag som vinkonsult och driver parallellt med detta sin "micro domaine" som han kallar sin verksamhet. Han har i dag  ca 2 ha i Savènniers, men har också börjat göra ett sött Bonnezeaux som är grymt bra. Vi får säker återkomma till Cément Baraut.





Savènniers 2010, Patrick Baudouin 

Patrick har 1 ha egen mark i Savènniers, men druvorna till denna cuvee är inköpta från grannar i väntan på att hans ännu unga stockar planterade 2009 skall börja leverera.  Annars håller han främst till på södra sidan Loire och gör en hel radda väldigt fina Anjou, Coteaux du Layon och Quarts de Chaume viner. Denna Savènneires 2010 har en hel del karaktär och stil. Rejäl struktur men med finness och harmoni. Strålande frisk syra och en stor dos med mineral. Det finns en slankhet och precision  här som vi kanske förknippar mer med Vouvray än Savènnieres, det kanske är som att svära i kyrkan, men gott är det i alla fall. Dag två är den ännu bättre.



Savénnieres 2013-05-26

måndag 20 maj 2013

François Cotat

Oj, nu har Macen rostat ihop igen och bläckpatronen torkat i skrivaren. Väldigt sporadisk skrivande just nu. En hel del vin har dock njutits även om de ej noterats här på bloggen. Många nya bekantskaper har gjorts bland producenter och deras viner. Vi har botaniserat främst här i Anjou, men också gjort besökt i både Champagne och Bourgogne under de senaste veckorna. Bourgogne var en upplevelse även om man bara hinner ta in en bråkdel av området och vad det har att erbjuda under ett par dagar på plats. Men, för att börja i rätt ände så kommer här en post som mognat som "utkast" under ett antal veckor. Lika bra att rensa i systemet innan vi fyller på med något nytt.

När vi besökte Sancerre tidigare i år så försökte jag komma i kontakt med François Cotat för att boka ett besök. Det gick inte alls. Han vill helt enkelt inte ta emot besök, och i alla listor och broschyrer över vinmakare i området så står det också mycket riktigt att han inte tar emot besök, vilket han ju är i sin fulla rätt att säga nej till. Det hindrar dock inte att undertecknad, med nyfikenheten som drivkraft, upprepade gånger kikade förbi hans cave då vi bodde i byn Chavignol där även François Cotat håller till. Alltid lika tillbommat och tomt. Inte heller är det helt lätt att få tag i hans viner, åtminstone inte på plats i Sancerre. 


Han har en begränsad produktion då han idag odlar 3 hektar som han ärvde efter sin far Paul. Fadern och dennes bror Francis hade länge haft en gemensam verksamhet där man delade allt, men sålde trots det viner under sitt eget namn. När de lämnade över till den nya generationen så delade de upp vingårdarna och kusinen Pascal håller idag till i Sancerre, medan som sagt François håller till i Chavignol. Så, man får hålla lite koll på vilken Cotat man handlar vin ifrån, även om båda räknas som riktigt bra, så anses kanske François Cotat som en av de allra främsta. Därav min nyfikenhet. Att han sedan verkar rejält egensinnig och går sina egna väger bidrar så klart till att bygga upp en viss kultstatus. Allt ifrån att han trycker bynamnet Chavignol i större bokstäver än appelationen Sancerre, till att han i vissa årgångar har en del restsocker i sina viner som gör att de inte kvalar in i Sancerre appelationen. I samtliga fall tar han strid för sina idéer, och vinerna säljer han ändå utan problem. Många är de som fastnat för hans viner och struntar i appelationer och etiketter. Det är hans viner man vill åt. Jag letade på Internet och visst finns hans viner att få tag i, men det visade sig att de även fanns i en lokal vinhandel här i Angers så några fick följa med hem för att vi äntligen skulle få möjlighet att prova på hemmaplan i lugn och ro.


Les Culs de Beaujeu 2010

Öppnar direkt med en öppen parfymerad och aromatisk doft. Det första intrycket är ungt, vibrerande, vilt och mycket av allt, men det landar snart i en mycket harmonisk och strukturerad uppenbarelse. Ett härligt vin som vi direkt gillar. Förutom mera druvtypiska markörer får vi doft och smak av torkade aprikoser, grapefrukt, mineral, svala örtiga toner och en liten rökighet. Stiligt och gott!


Les Monts Damés 2011
En helt annan upplevelse. Vilken skillnad mot Les Culs de Beaujeu. Här har vi först en återhållen, nästan försynt, men ändå komplex doft. Massor med mineral, ett helt yllenystan, som samsas och balanseras med fin frukt, honung och diskret blommighet. Allt är väl paketerat och rasande snyggt gjort. En lite fetare munkänsla och en rejält lång eftersmak. Vinet har "det", och är ytterst klunkbart, fantastisk gott och njutbart redan nu, men det finns också en slumrande kraft i detta som gör att jag misstänker att det kommer att lägga i en extra växel om några år och gå igång på alla cylindrar.  Den som kan spara någon flaska får veta. Vi fyller på , men tror dock att det kan vara svårt att hålla korkskruven borta..